Andersson, ORED "FEJL"

Nämndeman, kyrkovärd.
Född 1784-12-06 i Feleberga, Emmislöv (L). [1]
Död 1860-06-12 i Feleberga, Emmislöv (L). [1]
Spiksmedja och kopparhammaren byggde han i Sibbhult och det fanns Snapphanegrotta på hans mark. Baptisterna gömde sig i grottan 1840-1850 jagade av en Angeldorff. Tillträdde fädernehemmet i Feleberga. Av gårdsnamnet fick han sitt smeknamn "Fejl". Medlem i första kyrkorådet i Emitslöv 1817, kyrkvärd under 1830-talet samt hedrades med åtskilliga tillfällighetsuppdrag.

Ored Andersson var en föregångsman och på sin tid den förnämste bonden i sin socken. Han anlade en koppar- och en spikhammare å sin gård, vilken han i slutet av 1840-talet lämnade till sonen (i andra äktenskapet) Nils, varefter han 1853 bosatte sig i Njura, Broby, därifrån han dock redan nästföljande år återvände till Feleberga. Här levde han sedan på "undantag" å fädernegården. Mycket betrodd och kommunalt anlitad. Han var bl.a. nämndeman under några år kring 1820-talet samt ledamot av det första kyrkorådet i Emmislöv, som inrättades 1817.
Han var jämväl kyrkovärd under 1830-talet samt hedrades med åtskilliga tillfällighetsuppdrag. Sålunda var han en av de fyra ombuden f. Broby-Emmislövs församlingar, vilka utsågs att för dessa socknar ingå i en sammanslagen "bevillnings-taxerings-kommitté" för Hästveda, Farstorps, Glimåkra, Örkeneds, Broby och Emmislövs församlingar år 1843. Ored Andersson ägde Feleberga under första hälften av 1800-talet. Han skildras som en sträng husbonde. Att han därjämte var en självrådig man framgår av följande aktstycke, hämtat ur sockenstämmoprotokoll i Emmislöv den 17/1 1822: -"Till känndedom kommit, att f.d nämndemannen och nuvarande kyrkovärden Ored Andersson i Feleberga på eget bevåg och utan att först inhämta sina sockenmäns tankar, på sina ägor intaget smeden Ola Håkansson ifrån Hanaskog och åt honom överlåtit en torplägenhet samt tillåtet honom uppbygga en smedja och emedan församlingen med allt skäl befarar att han som är känd för ostadighet och ingen arbetslust, skall i framtiden, långt ifrån att gagna, tillika med sin svaga, sjukliga och till arbete oskickliga hustru, bliva socknen till last och tunga, så funno socknens ledamöter sig föranlåtne, att helt och hållet i kraft av Kongliga Majestäts kungörelse af den 5/5 1788 bestrida och förbjuda nämnde smeds och dess hustru inflyttning och nedsättande i socknen hvarjämte blef yrkat, att Ored Andersson, som ej ville åtaga sig ansvaret för dessa personers framtida bergning och uppehälle, i händelse de urståndsattes att själva genom sitt arbete försörja sig, skulle råka i förlägenhet om det nödvändiga, borde uppsäga dem deras utan hörande och bifall, meddelade tillstånd att i socknen bygga och bo samt njuta av övriga förmåner.

Ored kunde ge vassa repliker, då så erfodrades: En gång skulle han köpa sig en hatt i Kristianstad. Köpmannen ville skämta med den mäktige mannen och yttrade under provningen: "Så stort huvud till så litet vett", varpå Ored, med blicken på handelsmannens oansenliga kranium genast svarade: "Bättre stort huvud och litet vett än litet huvud och inget vett.

Levnadsbeskrivning

Nämndeman, kyrkovärd.