Sundelin, KARL Axel Frithiof

Teol Dr, Kyrkoherde, Hovpredikant.
Född 1842-12-23 i Vilhelmina (AC).
Död 1897-02-01 i Dala-Husby.
Begravd 1897-02-07 i Norra begravningsplatsen, Stockholm.
Student 1862-05-16 i Uppsala, Fil kand 1868, Fil dr 1869.

Doktorsavhandlingen skrev han om "Lessings förhållande till fransmännen i fråga om uppfattningen av Aristoteles lära om tragedien". Se även bild av doktorsavhandlingen. Teol kand 1868, Prästvigd 1880, Lektor vid Nya Elementar i Stockholm 1884, Kyrkoherde i Dala-Husby 1884, e.o. Kungl Hovpredikant 1887 Var informator på Sandgärde. Var vid giftermålet adjunkt på Nya Elementarläroverket i Stockholm. Kontraktsprost i Dala-Husby, Dalarna
Karl var som ung lovande botanist och brevväxlade med vetenskapsmän i Stockholm och Uppsala. Efter studentexamen i Uppsala universitetsstudier i samma stad. Han var dock tvungen att avbryta studierna för att tjäna som informator, mest i förmögna hem, som inte alltid var så frikostiga med maten. "Oförmodat lyckades mig att få tag på en tämligen förmånlig plats (som informator) hos häradshövdingen Montén", d v s Gustaf Adolf Montén boende i närheten av Västra Tunhem utanför Vänersborg. Det var 1864. Några år senare gifte han sig med dottern i huset - Sophie-Louise.

1868 disputerade Karl (se bild av doktorsavhandling).

Karl var sedan höstterminen 1868 lärare vid Nya Elementarskolan i Stockholm först som adjunkt, sedan lektor i kristendom och grekiska, på våren 1869 promoverades han och 1870 gifte han sig. 1884 tillträdde han kyrkoherdebefattningen i Dala-Husby i Västerås stift. Han ansågs som en av stiftets mest framstående präster under sin tid.

Annons hittad i Svensk Läraretidning fr 1896: "Vikarie vid mindre folkskolan i Silfhytteå, nedanskrifna församling, sökes för hela läsåret 1896. Lön 337 kr. utom bostad och vedbrand. Litet barnantal. Hugad sökande anmäle sig senast den 30 januari hos Karl Sundelin. Skolrådets ordförande. Adr. Dala-Husby."

Carl Axel Frithiof Sundelin föddes i Vilhelmina 1842 Han växte upp till en mycket käck, glad och trevlig pojke. Under skoltiden stretade han och arbetade och läste med andra barn allde!es som Alfred och Manne hade gjort. "Läsningen med mina disciplar pådriver jag visst så mycket jag kan, men det går ändå skralt", skrev han från Umeå, som då hade blivit fullständigt allmänt läroverk, tiII Alfred, som var gymnasist i Härnösand. "Jag är aldrig sysslolös och aldrig just går jag ut och roar mig eIIer läser roliga böcker. De välsignade blommorna upptaga en gruvlig tid." Calle var nämligen stor botanist och brevväxlade med vetenskapsmän och amatörer på området både i Uppsala och Stockholm: "Magister Hallström och jag ha suttit hela aftonen och grubblat och funderat så förfärligt på en liten mossa. På den tiden, 1859, var syskonskaran fördelad på Härnösands gymnasium, Umeå läroverk och hemmet i Örträsk, och de ville gärna skriva brev till varandra. Men hur få pengar till postportot? "Jag har lovat skriva brev, men jag har bara fem öre i plånboken", klagade Calle i ett av breven tiII Alfred, och j ett annat: "Från Herman har jag ock haft brev, varpå jag nu tänker svara, men som det fattas två skilling i postpengar för mig (du ser min rikedom!), måste jag lägga det i ditt brev. Ifall du någon gång skriver till honom, så var god och låt det följ'! med. "Efter studentexamen i Uppsala och den tråkiga viaticeringen i lappmarken vidtog universitetsstudierna, som oupphörligt måste avbrytas av konditioner. Det var mest i förnäma hus, men det hindrade inte att kosthållet kunde vara både knappt och dåligt. "Så som jag vantrivts och svultit, kan jag aldrig tro att någon har gjort", sade han. Också som student i Uppsala måste han spara till det yttersta enligt olika brev till Alfred, varur följande citat hämtas: "Jag skulle ha skrivit förr, men sanningen att säga har jag varit till den grad i penningknipa att jag måste se på varje öre." - "Mörkt syns det visst, men jag vill hoppas det blir någon råd." - "Jag har nu hemifrån fått åtskilliga matvaror, så att jag spisar både middag och kväll hemma." En händelse som skulle få avgörande betydelse för honom omtalas i orden: "Oförmodat lyckades mig att få tag på en tämligen förmånlig plats hos en häradshövding Montén." Det var 1864. Några år senare gifte han sig med dottern i huset, den vackra, duktiga och musikaliska Louise. Innan det kunde ske, måste han påskynda sina studier för den filosofiska graden. Han hade specialiserat sig på grekiska och estetik med litteraturhistoria. En s.k. akademisk kondition, som innebar att han fick ha sin elev boende hos sig i Uppsala, och ett kollegium för komplettanter i grekiska vid universitetet gav honom hans uppehälle under tiden. Ett nytt avbrott i studierna kom med exercisen. Vanvördigt skrev han: "Som det höres, nödgas jag nog exercera till våren, ehuru jag hoppats slippa undan den. strunten."1868 disputerade Carl Sundelin pro gradu under professor Carl Rupert Nybloms presidium. Ämnet var Lessings förhållande till fransmännen ifråga om Aristoteles lära om tragedin. Fakultetsopponent var docenten C. D. af Wirsén. "Samtliga opponenter fullgjorde sitt värv med berömvärd humanitet", tyckte respondentens unge broder Robert, som åhörde disputationen. Carl var sedan höstterminen 1868 lärare vid Nya Elementarskolan i Stockholm. På våren 1869 promoverades han och 1870 gifte han sig. I tolv år fick makarna vänta på sitt första och enda barn, den ]illa Marie-Louise. Inte underligt att hon blev vaktad som en prinsessa! Efter att ha avbrutit sin lärarverksamhet för att avlägga en teologisk examen blev Carl först adjunkt, sedan lektor i kristendom och grekiska vid Nya Elementarskolan. Han var utomordentligt uppskattad, ja, man kan säga dyrkad, av sina elever. Han var lång och kraftigt byggd och såg mycket bra ut. Till sättet var han öppen, glad och hurtig och hade lätt för att tala. Hans mångsidiga humanistiska bildning, hans kärlek till konst och musik gjorde honom också värderad av sina unga disciplar. Som sällskapsmänniska var han utsökt. När han och Manne kom in i en .krets av vänner, var det som när det en mulen dag plötsligt blir solsken, sades det. En dotter till Robert kommer så väl ihåg hur glad hennes allvarsamme fader blev, när hans bror Calle kom på besök, gladare än vid några andra tillfällen. Då avlöste skrattsalvorna varandra.

Levnadsbeskrivning

Teol Dr, Kyrkoherde, Hovpredikant.
Begravd 1897-02-07 i Norra begravningsplatsen, Stockholm.