Derkert, Siri Karin

Konstnär.
Född 1888-08-30 i Adolf Fredrik (AB).
Död 1973-04-28 i Lidingö (AB).
Begravd i Lidingö (AB).
1904 Skrevs in vid Caleb Althins målarskola. 1911-13 Studier på Konstakademien i Stockholm 1913 Studerade på Colarossi och Chaumière i Paris, arbetade vid Académie Russe i samma stad. 1924-27`Kåsös i Dagens Nyheter, egna vinjetteckningar. 1961-65 Utsmyckning av Östermalmstorgs tunnelbanestation. Bodde på Vallvägen 16 på Lidingö. Hon var skriven som Karin Siri Lybeck vid sin död. Som 16-åring börjar Siri Derkert på Caleb Althins målarskola i Stockholm. Hon söker in på Konstakademien ett flertal gånger innan hon lyckas och studerar vid akademin åren 1911 – 1913. Vid 25 års ålder anländer hon till Paris i november 1913 och möter kubismen. Hon studerar, roar sig och reser (bl.a. till Alger) innan hon återvänder till Sverige 1916. Våren 1914 möter hon den finske målaren Valle Rosenberg (1891-1919), även han väl insatt i det nya, och de blir ett par. 1915 föder Siri Derkert sonen Carlo. Siri Derkert och Valle Rosenberg vistas tillsammans med sonen i Italien. Hon reser ensam hem till Sverige och sonen placeras så småningom i fosterhem. Siri Derkert försöker ställa ut sina verk utan framgång och försörjer sig genom att skapa, som en del av sin modernism, scenkostymer, modeteckningar till klädkollektioner och modeillustrationer åren 1918 - 1921. Debuterar gör hon i Köpenhamn 1919 på Den Frie Udstilling tillsammans med Ninie Bergsten och Anna Petrus, och Politikens recensent är uppskattande. Hon ställer ut 30 målningar och utställningen går vidare till Lund i Sverige. Många av Siri Derkerts målningar från den tiden är försvunna eller förstörda. Siri Derkert föder flickorna Liv 1918 och Sara 1920 i Köpenhamn och de placeras i fosterhem. Konstnären Bertil Lybeck är barnafadern. 1921 ställer Siri Derkert ut kubistiska målningar på Liljevalchs konsthall tillsammans med Föreningen svenska konstnärinnor. Hennes kubism beskrivs som "lindrig" och "milt kubistisk" och hon uppskattas för sin färgbehandling, men omdömen som "koketta" och "konstslöjd" förekommer också om hennes verk. Men hon slipper den förgörande kritik som nästan undantagslöst alltid drabbar Sigrid Hjertén. I tidningarna försöker man analysera begreppet kvinnokonst och förklara varför kvinnor inte lyckas inom det konstnärliga fältet utifrån tidstypiska värderingar kring manligt och kvinnligt. Siri Derkert återförenas med barnen under 1920-talet och lever med dem i Simpnäs, en stuga vid havet. Hon tecknar och målar barnen hon har omkring sig, och den svenske konkretisten och kritikern Otto G. Carlsund skriver om en utställning 1932: "Siri Derkerts barn är ej, som andras barn, vackra barn, utan mer som Vera Nilssons barn, fula barn". 1930 flyttar Siri Derkert till Lidingö. Siri Derkert blir väl känd hos svenska folket när hon arbetar med sitt vinnande förslag till tunnelbaneutsmyckning vid Östermalm i Stockholm på 1960-talet. TV-aktuellt gör inslag från arbetet där Siri Derkert sandblästrar i betong på temana kamp för fred, kamp för kvinnans frigörelse och kamp mot miljöförstöring. 1962 är hon den första kvinnan som får representera Sverige på Biennalen i Venedig.

Levnadsbeskrivning

Konstnär.
Begravd i Lidingö (AB).